Starbucks Sunday

Idag tog vi våra "team pictures", så det blir nya bilder för årets roster. Fotografen tyckte jag var så duktigt på att posera självsäkert så han tyckte jag borde ge lite tips åt de andra... ;) 
Efter att ha bilderna avklarade bar det iväg till Starbucks där jag nu har suttit i en par timmar och förberett inför nästa vecka, lärarna här har helt på klart för sig vad de skall göra för att ha oss upptagna hela tiden... Alla anser att just deras ämne är det enda och viktigaste så that's why jag nu sitter här med en enorm hög uppgifter och projekt.. Nå, halvvägs där redan, skall försöka få allt avklarat nu på förmiddagen så kan jag bara ta det lungt och göra ingenting på kvällen. 
 
Recruiterna åkte iväg imorse. Efter att hela helgen har umgåtts med en stor grupp människor är det så skönt att smyga iväg och ha lite "alone time", bara jag och mitt kaffe... Det här med recruiting har fått mig att tänka lite på hur otroligt unikt system man har här i USA! Om man är någon sorts idrottare på en ganska hygglig nivå börjar det redan i high-school med olika processer av att välja universitet med de bästa sport-programmet. College-coacher snackar med high-school coacher och hör sig för vad "de har att erbjuda" i idrottarväg, high-school coacherna ger sina rekommendationer och colelge coacherna börjar bjuda in idottare för officiella och inofficiella visiter. På dessa visiter bor high-school eleverna med oss, college elever, och det är vår och coahcernas uppgift att berätta om vår skola, vårt sportprogram och helt enkelt försöka övertyga om att just vårt program och vår skola är den bästa för dem. Vi får en viss summa pengar som vi skall spendera på dessa recruits, mat, dryck och "underhållning". Det finns dock MASSOR med regler som gäller under dessa besök. Vi får inte köpa något till dem, vi får låna saker och kläder till dem, men ingenting som vi har fått gratis (tex våra lag-kläder, eller kläder som har något där det står BG swimming på) etc.. Vi får inte ta dem längre bort från campuset än ca 5km, de får inte träna med oss, men de får träna på egen hand och se på våra träningar. Vi tar dem runt på området och för dem till olika möten med representanter från de olika ämnena som de tror att de vill studera.. Det är så otroligt icke-europeiskt och unikt hur allt här handlar om business och pengar och idrott. Vid alla skolor finns det student-athletes, som har någon sorts stipendie för att delta i skollaget, och så finns det "club-teams", som består av de som håller på med någon sport men de får inte något stipendie för det, och de är inte lika ambitiöst som varsity athletics. Påminner mera om hur läget är i europa. Så har jag också fått reda på att det finns massor av människor som tycker att "varisyt athletes" (alltså de som representerar skollaget) är sååå coola och häftiga, och ser upp till oss/dem helt massor. Så finns de de som tycker att de/vi är dryga töntar som tror vi är något för att vi håller på med sport. (Nå det finns ju alltid folk av alla sorter..) 
 
Men min point är; systemet här är så annorlunda och facinerande, och personligen är jag helt övertygad om att det är en av orsakerna till varför USA har världens bästa idrottare i så gott som alla grenar. Kanske något som Finland, Europa, och resten av världen skulle kunna börja tänka på? 


Kommentarer
peter

Nice text. Det är viktigt att representera stålt sitt lag, vare det sedan skola, lag eller förbund!

Svar: jajamensan! Once a falcon always a falcon! And obviously once a VUS:Ari always a VUS! ;D
ericanieminen.blogg.se

2012-09-10 @ 07:33:29


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0