Resan var lång, men oj vad det var värt det! Flygresan tog ca 3 och en halv timme, och så plötsligt befinner vi oss i Nassau! Och så hörde vi en amerikanare framför oss prata med någon annan och säga med bred och rullande accent,"oh yeah now you guys better get ready to wait in line for a looong time, the bahamas security control is terrible". Då förstod vi vad som gällde. Springa. Armbågar. Knytnävar. Krokben.. Nånej så intensivt var det nu inte! Men vi speedwalkade i alla fall tills vi kom till den låånga kön som gick till security checken, ca 150 personer befann sig redan framför oss. Nå, vi gick snällt sist i kön. Då först såg vi hur den riktiga kön bildades bakom oss. Det var åtminstone 1000 personer i ett litet svettigt bahamas rum med de tre musikanterna som spelade hurtigt så länge vi köade. det var 2 , ibland tre, security tjänstemän som kollade pappren, och ja som sagt, måånga hundraa människors kö. Så, sist och slutligen tog det oss nu endå bara ca 40 minuter innan vi var igenom. Så var det taxi time. Vi tog nu första bästa vi hittade, som tog oss till Paradise Island. Så har vi nu bara hunnit checka in, kolla in stället, gå på lite eftermiddagspromenad, kolla på lyxjachter vid kajen, b.la, "Diamonds are forever" mfl.. Druckit världens dyraste öl, och så kom det stora äventyret för kvällen, vi skulle hitta en matbutik. Nå, taxi chauffören varnade oss redan på väg till hotellet att söndagar är verkligen bahamiternas vilodagar, och ingenting är öppet. Nu snackar vi inte några ärrä-kiosker, siwa "ingenting är öppet", utan INGENTING, jag upprepar ingenting var öppet! Nå, vi fick oss en fin kvällspromenad, med fantastiska utsikter, pastellfärgade hus i mängder, palmer och framförallt VÄRME. Nå, inte riktigt den tropiska hettan idag, but wait for  it, it's meeting us tomorrow!