Sista dagen var nu lite av en flopp för min del, tyvärr. Nå, sörjde nu inte riktigt för det; bra erfarenhet, några bra starter och en lite annorlunda tävling. Det är så kul att jämföra alla småsaker söm görs så olika på tävlignar här och på tävlingar där hemma. Här är det coacherna som tar hand om simmarna; förser alla med snacks, myslipatukkan, gatorade, ispåsar, uppvärmningsband och liknande. Tävlignsarrangörerna i sin tur förser coacherna och alla funktionärer med "hospitality", dvs ett rum där det finns all världens mat och dricka för hungriga och törstiga. SÅ går de omkring med en liten vagn till alla funktionärer med hemmagjorda snackpåsar, kylda drycker, frukter, godis och liknande.. Andra olikhete, som jag märkte redan i våra dual meet, är hur man ränkar i dom längra sträckorna. I finland är det alltid funktionärer som visar lapparna med hur många bassänglängder simmaren har kvar (i 800 och 1500), och man räknar neråt (tex i 800 från 16 50 metrar, till 1), men här är det medsimmare som håller i skyltarna, och samtidigt hejar (mycket roligare, för tro det eller ej det hörs!) + att man räknar uppåt. Tävlingarna var nu inte så stora som anmälninsglistorna hävdade, men detta berodde på att Iniandapolis Grand Prix hölls under samma tid (bara ca 45mintuer från Purdue), så basically hade alla coacher anmält sina simmare till både Purdue och Indianapolis så att simmarna med säkerhet skulle komma i alla fall till nån dera av tävlignarna (båda tävlignarna hade tidsgränser och ett max antal deltagare). Så tydligen valde dom flesta att fara till Indianapolis istället, men det störde inte oss i alla fall. Det var kul att jag slapp till final i två grenar i alla fall. SÅ var det kul med alla brasilianska simmare också..